Slutet på odemokratisk demokrati?

I en artikel i dagens DN, "Genombrott för Sverigedemokraterna" bekymrar sig Henrik Brors över att Sverigedemokraterna, genom att etablerade riksdagspartier möter dem i debatter, får ett genombrott och att "Som ringar på vattnet kommer partiet naturligt att få ökat utrymme i medierna för lång tid framåt." Jag kan inte annat än förundra mig över att kunniga journalister och etablerade politiker tror på det demokratiska i att utesluta ett parti, hur politiskt inkorrekt det än är, från debatten.

Varje demokratiskt sinnad människa borde väl inse det odemokratiska i att belägga företrädare för en åsikt eller uppfattning med munkavle, antingen det sker genom lagstiftning eller utfrysning.

Har Sverige kommit så långt i sin politiska elitism att yttranden av vissa åsikter måste filtreras genom etablerade politiker eller världens mest politiskt korrekta journalistkår innan "pöbeln" kan exponeras för det urvattnade, strömlinjeformade floskelflöde som oftast är allt som blir kvar?

Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att underblåsa populistiska, enkelspåriga och enfaldiga åsiktssystem som det SD ger uttryck för än att lägga locket på och låta dem stå oemotsagda, samtidigt som de få relevanta frågor de ställer, som till exempel de faktiska problem som den nuvarande invandrarpolitiken ger upphov till, hanteras högst styvmoderligt, åtminstone i den offentliga debatten.

Att ta strid mot en åsikt inom en demokrati kan inte göras mer demokratiskt än genom att bemöta den med motargument. Om sedan den svenska väljarkåren sätter SD i riksdagen, trots att väljarna fått en möjlighet att se vad partiet i verkligheten står för, så är det väl bara att sorgset konstatera att svenska folket är, till minst 4%, invandrarfientligt.